Saturday, May 28, 2016

Wypowiedzi Marka Edelmana o Januszu Korczaku i systemie wychowawczym w Domu sierot.

Na internecie są filmy i wywiady Marka Edelmana o Korczaku. Mnóstwo nieścisłych, mijających się z prawdą zręcznie poprzeplatanych z faktami!
W Roku Korczakowskim (ani poprzednio), ani obecnie nikt tych bredni nie skomentował! Dlaczego?
.
Film „Droga młodych” (tytuł oryginalny „Mir kumen on”) nakręcony w 1936 roku przez Aleksandra Forda i Wandę Wasilewską z okresu strajku w polskich kopalniach. Do sanatorium Medema przyjęto w tym okresie trzydzieścioro dzieci strajkujących w Zagłębiu Dąbrowskim górników.

Czytająca radiowy komunikat starsza dziewczynka informuje, że Moritz nie chciał się kąpać. Dodaje, że chłopiec powiedział, że jego skóra nie jest wodoodporna.
Wyśmiewa się z małego nowoprzybyłego dziecka, a za nią cała gromada dzieci i nauczycieli z sanatorium.

31 sek filmu.
Metody pedagogiczne sanatorium Medema dopuszczały szydzenie i wyśmiewanie nowo przybyłego chłopca Moritza! Według Marka Edelmana, to nie była kara. W ten sposób wypowiedział się dla Gazety Wyborczej i w wywiadzie telewizyjnym. Jego zdaniem straszne kary wobec dzieci stosował w Domu Sierot Janusz Korczak! Edelman nie potrafi wytłumaczyć, jakie to były represje, ale mimo to chętnie o nich mówi. Jego niechęć, wręcz nienawiść do Korczaka przypomina mi tę "wyssaną z mlekiem matki...."

Tu wypowiedź Edelmana na temat koloni pokazanych w tym filmie na których był Edelman jako dziecko:
Jak to wszystkie dzieci, wtedy gruźlica była rzeczą nagminną, a wszystkie dzieci miały zespół pierwotny gruźliczy, więc tam wysyłali do tego sanatorium na sześć tygodni, czy na miesiąc żeby tam świeżym powietrzem w Miedzeszynie oddychać, gdzie tam był taki anty-Korczakowski samorząd, tak można powiedzieć, bo to był samorząd dziecięcy. Samorząd, który nie uznawał, bo u Korczaka były nagrody i kary, a kary były straszne, a tam nie było kar. I samorząd dziecięcy działał tam, organizował wszystko, a nie było tego, co było u Korczaka, co było tak bardzo znienawidzone przez młodzież, że jak się źle uczyłeś dostawałeś w zasadzie fartuch był do kostek, jak się dobrze uczyłeś to fartuch był do kolan, jak dostawałeś trójki to był poniżej kolan, jak dostawałeś dwójki to było do kostek i to była ta hańba. Więc tego wszystkiego, tam były te sądy między dziećmi straszne, się sądzili, wyroki wydawali.
https://www.youtube.com/watch?v=U3wmiySsVg4

Friday, May 27, 2016

Skärvor av ett liv - Lohestrasse - ulica Ślężna begravningsplats i Wroclaw

Skärvor av ett liv - blyertsteckning av Justyna Bamba (baMba)

Wroclaw har en historia att berätta, en historia som är ovanlig, tragisk och fängslande. Wroclaw, tidigare Breslau är tillsammans med San Sebastián i spanska Baskien Europas kulturhuvudstad 2016. 
En  kanske lite glömt storstad i Nedre Schlesien i sydvästra delen av Polen varifrån härstammar 10 Nobelpristagare, två av de judar.

Skärvor av ett liv - blyertsteckning av Justyna Bamba (baMba)

Wroclaw var en gång i tiden Tysklands tredje största stad efter Berlin och Hamburg. F
örutom tyskar bodde där många judar och polacker. De judar och polacker som levde där försvann under Nazitiden med början med Kristallnatten då Tysklands näst största synagogan förstördes. Judarna flydde, fördrevs, mördades eller sändes till getton, koncentrationsläger eller utrotningsläger. 
Under 40 talet passerade flera arméer staden och gränserna ritades om. Den polska och den tyska begravningsplatserna jämnades till stor del med marken och blev till parkerna. Av okänd anledning har den judiska begravningsplatsen vid Lohestrasse numera Ślężna (gatan) överlevt trots en stor skadegörelse.


Skärvor av ett liv - blyertsteckning av Justyna Bamba (baMba)



Mausoleeernas arkitektur sträcker sig från antiken till medeltiden och Jugend upp till modernismen 

Den gamla judiska 
begravningsplatsen täcker en yta på över 4 hektar i gamla Krzyki-distriktet. Det är den enda begravningsplats från sekelskiftet 19-20 talet, som fortfarande finns bevarad. Begravningsplatsen  är också en originell och unik samling av vackra skulpturer och stora gravmausoleer som har nu fått att harmoniskt samexistera med murgröna, buskar och träd som täcker och förenar. 


Utseendet på gravarna har förändrats under de nästan 100 åren då den var i bruk - från traditionella små gravstenar (matzevatyp) till djärva och monumentala former, familjegravstenar och mausoleer. Mausoleeernas arkitektur sträcker sig från antiken till medeltiden och Jugend upp till modernismen (Art Nouveau). De flesta symboler som användes är sekulära fast det finns en del religiösa som David stjärnor.          
לכה לעבוד בבית ה׳
בנקיון ויגיע כפיים 
Skärvor av ett liv - blyertsteckning av Justyna Bamba (baMba)

Den första begravning på begravningsplatsen ägde rum 1856, den sista år 1942. Begravningsplatsen har förlängts tre gånger. 

På våren 1945, intensiva strider mellan Röda Armen och tyskarna ägde rum där vars spår på monument är fortfarande synliga idag. Nu äbegravningsplatsen ett museum på nästan fem tunnland där det lär vara 12 tusen gravstenar där.   
        

Den gamla judiska begravningsplatsen är en av de få överlevande monument som är ansluten med historien till det judiska i Wroclaw och till förändringarna i Europa. 

När begravningsplatsen byggdes hade det judiska samfundet en ställning och rikedom samt ett stort inflytande på den ekonomiska och kulturella utvecklingen i Wroclaw. Detta avspeglas i utformningen och enorma dynamiken bakom vissa gravstenar. Det är även ett resultat av Haskalah rörelsen - en rörelse med ursprung i Tyskland, krävande upplysande reformer till förmån för assimilering. 


Hans liv var arbete
Gudsfruktan och välvilja

Stenar och stenskärvor som berättar Europas historia under flera sekel trots att begravningsplatsen fungerade under mindre än 100 år och stängdes efter de sista stora deportationerna till Öst år 1942.

En del av familjerna där det fanns överlevande från Förintelsen ersatte de krossade stentavlorna med nya även där namnen på familjemedlemmar som har deporterats till Öst år 1942, finns med.

Vad man vet om det som hände efter 1942  som man kan avläsa fran stenarna ar att i slutet av februari 1945 blev begravningsplatsen vid Lohestrasse numera Ślężna en skådeplats för bittra strider när Röda armén trängde fram mot stadens centrum. Många gravstenar skadades av kulor och granater. 


För begravningsplatsen var slutet av andra världskriget början till en lång period av bortglömdhet och förfall. Man vet att begravningsplatsen utsattes for stölder. En del av det försvunna var konst och en del var alla metallföremål. 

I Nazityskland samlades alla metaller och på alla satt: guld från de förintade i dödslagren, liksom metaller som samlades av skrothandlare och naturligtvis när det galler järn så hade Nazityskland ett stort behov av järnmalm för sin stålproduktion, och fick hälften av sin järnmalm från Sverige. Från Tyskland tog Sverige emot guldmetallskrot vars ursprung var okänd eller sedermera ökänd och känd. Hur mycket, av vem och vad som stals under 40-talet och senare far vi nog aldrig veta. Märken efter avsågade järnstaket, rester av borthuggna bokstäver i brons. 


Märken efter borthuggna bokstäver i brons

På marken vid gravarna ligger oftast uppstaplade bitar av stentavlorna. I en del fall har de frivilliga som tar hand om begravningsplatsen liksom överlevande anhöriga och besökande försökt att lägga ett pussel av stenskärvorna.



Skisser, målningar och fotografier fr
ån begravningsplatsen som är med i utställningen visar de små fragment av Europas historia. Fran 1800 talet da det var naturligt att judar var med i armén och hade olika poster i det tyska samhället och skulpturer och inskriptioner frän gravarna talar om deras ställning och yrken.  Resten visar vad som händer under den mörka 30-40 talet.

Förutom sandsten finns flera andra stensorter 
representerade vid begravningsplatsen vid Lohestrasse: granit från Finland och Sverige, marmor från Toscana och labradorit från Wolynien, m.fl.

Den gamla judiska begravningsplatsen är sista vilaplats av ett antal framstående och kända personer i Europa. Den kände socialisten Lassalle som arbetade for arbetarnas fackföreningar, kända rabbiner, läkare och vetenskapsmän. Har finns också en grav av Auguste Stein vars dotter blev Edith en karmelitnunna som blev mördad i Auschwitz och senare helgonförklarad 1998 av Polens påve, Johannes Paulus II. och blivit Europasskyddshelgon.

Skärvor av ett liv är en kommande utställning om stenskärvor. avhuggna metallbitar och den forna tiden.








Symboler mm som finns vid den Gamla begravningsplatsen

Händerna 
På många gravar fanns två händer med lite konstigt spretande fingrar. Det handlar om tillhörighet till det gamla prästerskapet vid Synagogan som byggdes i Jerusalem för 2000 år sedan. De som har händerna på sina gravar är/kallas på hebreiska Kohanim. Cohen är ett vanligt efternamn som syftar till att man har just Kohanim-rötterna. Vanligtvis ett tecken med händerna placerades på gravarna av präster
(Kohenim) samt Arons (översteprästen i templet i Jerusalem) ättlingar. Företrädarna för denna "familj/stam" bär ofta namn såsom Kon, Kohen, Kogan, Kahan,  Katz m.fl.
Handsymbolen, som visas på graven, visar sättet som kohaniterna håller sina händer i när de läser den aronitiska välsignelsen. Hela församlingen håller då för ögonen för att inte distraheras utan lyssna till de ord som uttalas. Leonard Nimoy som spelade Spock i Star Trek använde handgesten när han utformade den berömda Vulcanhälsningen (är verkligen inget Star trek fan men det är lite kul kuriosa). Han berättade i en YouTube film att han såg hälsningen i sin barndom.

Skål och en kanna eller handen som håller en kanna
En kanna är symboen förl ättlingar till Levi stammen som tjänstgjorde i templet och hade där olika
religiösa plikter bl.a. så tvättade de  prästernas händer före välsignelsen.
Innebär också en anspelning på namnen, dvs. Leviten, Lewit, Lewicki, Levi, Löw

Men eftersom  rullarna med släktregistren (som visade släktskapet) försvann för två tusen år sedan i samband med Jerusalems förstörelse så kan ingen idag med säkerhet säga att de tillhör en viss  stam.

Brutna trädstammar
Brutna trädstammar i sten symboliserar döden och att livet avslutades plötsligt

Romersk hjälm
Den romerska  hjälmen pryder flera gravar som tillhörde judiska/tyska soldater som dödades under första världskriget. På bilden som finns med i utställningen handlar det om en 28 år gammal man. De romerska soldaternas hjälmar pryddes ofta av vad som utseendemässigt kan liknas vid en sopborste. Borstarna användes in i strid utan bara på paradhjälmarna, och då som utsmyckning. Det finns dock teorier som tyder på att borstens färg och åt vilket håll den var monterad kunde användas för att avgöra vilken armé en person tillhörde.

Schackbrädan
Schackbrädan med en hästpjäs finns vid schackspelarens grav. Där står även att hans kropp var svag men hans ande var stark.

Kronan 
Kronanär en symbol med många olika betydelser. den symboliserar
bl Toran (torarullarna) och därför den lag som finns i Moseböckerna
Kronan betyder fromhet, rättfärdighet, lärande, kompetens, men också familjens överhuvud och trohet i äktenskap.

Ljus och ljusstakar
Ljus och ljusstakar är den äldsta symbol för döden, då ett ljus är en symbol
själen. Ljus och ljusstakar ristades ofta på gravarna av kvinnor. Detta då kvinnor ansvarar för belysning och att tända ljusen för välsignelse av sabbaten

Davidsstjärna och Menora
Davidsstjärnan och den sjuarmade ljusstaken (Menora) symboliserar judendomen.

Vindruvor,
De symboliserar Israels folk, som som tog vinstockar från
Egypten som de planterade i det förlovade landet. De kan också innebära ett
givande arbete av materiellt välstånd och andlig och,
Om gravsten  tillhör en kvinna så kan det symbolisera fertiliteten.

Träd
Ett träd symboliserar livets träd. Ett brutet träd symboliserar döden
död (eller plötslig). Om det växer löv på det kan det symbolisera
döden vid en ung ålder.

Lohestrasse now ulica Ślężna Cemetery 
In 1854, the Kahal purchased 3 hectares in the village Gabit(z) (Krzyki), Gabitz at Lohestrasse (current ul. Ślężna). The cemetery wall, alleys, and two buildings (beit tahara and caretaker house) were built. Consecrated on November 17, 1856 by Rabbi Abraham Geiger. The cemetery was increased by two narrow strips of land to the west and north bringing the size to 4.6 hectares. In 1912, due to its poor condition, brothers Paul and Richard Ehrlich built a two-story house (for the gravedigger, inspector, offices, and a florist), and a lantern to crown the beit tahara at the entrance gate. 
The first funeral, that of merchant Lobel Stern, took place on November 17, 1856. Many famous people were buried in this cemetery including Ferdinand Lassalle, Clara Sachs, Heinrich Graetz, Ferdinand Julius Cohn, Friederike Kempner, Gedalje, Auguste and Siegfried Stein, Abraham Levy, and Louis Galewsky. 
Graves of Jews arrived from remote sites, including Warsaw, Gdansk, Lubeck, Bonn, Hamburg, Moroccan Tangeru or Boston. About 12,000 burials took place here. In 1943 the cemetery closed. Bullet damage from WWII can be seen in the cemetery. However,  after the war, the site began rapid deterioration.

Skärvor av ett liv - Lohestrasse - ulica Ślężna begravningsplats i Wroclaw

Skärvor av ett liv - blyertsteckning av Justyna Bamba
Wroclaw har en historia att berätta, en historia som är ovanlig, tragisk och fängslande. Wroclaw, tidigare Breslau är tillsammans med San Sebastián i spanska Baskien Europas kulturhuvudstad 2016. 

En  kanske lite glömt storstad i Nedre Schlesien i sydvästra delen av Polen varifrån härstammar 10 Nobelpristagare, två av de judar och en av de farfar till Olivia Newton-Jones.

Skärvor av ett liv blyertsteckning av Justyna Bamba

Wroclaw var en gång i tiden Tysklands tredje största stad efter Berlin och Hamburg. F
örutom tyskar bodde där många judar och polacker. De judar och polacker som levde där försvann under Nazitiden med början med Kristallnatten då Tysklands näst största synagogan förstördes. 
Judarna flydde, fördrevs, mördades eller sändes till getton, koncentrationsläger eller utrotningsläger. 
Under 40 talet passerade flera arméer staden och gränserna ritades om. Den polska och den tyska begravningsplatserna jämnades till stor del med marken och blev till parkerna. Av okänd anledning har den judiska begravningsplatsen vid Lohestrasse numera Ślężna (gatan) överlevt trots en stor skadegörelse.


Skärvor av ett liv - blyertsteckning av Justyna Bamba


Mausoleeernas arkitektur sträcker sig från antiken till medeltiden och från Jugend upp till modernismen 

Den Gamla judiska 
begravningsplatsen täcker en yta på över 4 hektar i Krzyki-distriktet. Det är den enda begravningsplatsen från sekelskiftet 19-20 talet, som fortfarande finns helt bevarad. Begravningsplatsen är numera även en originell och unik samling av vackra skulpturer och stora gravmausoleer som har fått att harmoniskt samexistera med murgröna, buskar och träd som täcker och förenar. 

Begravningsplatsen är numera även en originell och unik samling av vackra skulpturer och stora gravmausoleer som har fått att harmoniskt samexistera med murgröna, buskar och träd som täcker och förenar. 

Utseendet på gravarna har förändrats under de nästan 100 åren då den var i bruk - från traditionella små fyrkantiga gravstenar (matzevatyp) till djärva och monumentala former, familjegravstenar och mausoleer. Mausoleeernas arkitektur sträcker sig från antiken till medeltiden och Jugend upp till modernismen (Art Nouveau). De flesta symboler som användes är sekulära fast det finns en del religiösa som "David stjärnor" och "Menoraljustake".   

Gravarna och mausoleerna är byggda av olka material. Förutom sandsten finns flera andra stensorter representerade vid begravningsplatsen vid Lohestrasse: granit från Finland och Sverige, marmor från Toscana och labradorit från Wolynien, m.fl.

       
לכה לעבוד בבית ה׳
בנקיון ויגיע כפיים 
blyertsteckning av Justyna Bamba (baMba)
Den första begravning på begravningsplatsen ägde rum 1856, den sista år 1942. Begravningsplatsen har förlängts tre gånger. 

På våren 1945 har intensiva strider mellan Röda Armen och tyskarna ägt rum vid begravningsplatsen. Spår på matzevorna och masouoleerna vittnar om det idag. 

Numera äbegravningsplatsen ett museum på nästan fem tunnland där det lär vara 12 tusen gravstenar där.   
        
På våren 1945, intensiva strider mellan Röda Armén och tyskarna ägde rum vid begravningsplatsen.

Den gamla judiska begravningsplatsen är en av de få överlevande monument som är ansluten med historien till det judiska i Wroclaw och till förändringarna i Europa. 

När begravningsplatsen byggdes hade det judiska samfundet en ställning och rikedom samt ett stort inflytande på den ekonomiska och kulturella utvecklingen i Wroclaw. Detta avspeglas i utformningen och enorma dynamiken bakom vissa gravstenar. Det är även ett resultat av Haskalah rörelsen - en rörelse med ursprung i Tyskland, krävande upplysande reformer till förmån för assimilering. 


På många gravar finns inskriptioner av den typen
Hans liv var arbete
Gudsfruktan och välvilja

Stenar och stenskärvor som berättar Europas historia under flera sekel trots att begravningsplatsen fungerade under mindre än 100 år och stängdes efter de sista stora "deportationerna till Öst" år 1942.

En del av familjerna där det fanns överlevande från Förintelsen ersatte de krossade stentavlorna med nya även där namnen på familjemedlemmar som har deporterats till Öst år 1942, finns med.

Vad som hände efter 1942 kan man lätt avläsa från stenarna. I slutet av februari 1945 blev begravningsplatsen vid Lohestrasse numera Ślężna en skådeplats för bittra strider när Röda armén trängde fram mot stadens centrum. Många gravstenar skadades av kulor och granater. 


För begravningsplatsen var slutet av andra världskriget början till en lång period av bortglömdhet och förfall. Man vet att begravningsplatsen utsattes for organiserade stölder. En del av det försvunna var konst och en del var alla metallföremål. 

I Nazityskland samlades alla metaller och på alla satt: guld från de förintade i dödslagren, liksom metaller som samlades av skrothandlare och naturligtvis när det galler järn så hade Nazityskland ett stort behov av järnmalm för sin stålproduktion, och fick hälften av sin järnmalm från Sverige. Från Tyskland tog Sverige emot guldmetallskrot vars ursprung var då för många okänd eller sedermera ökänd och känd. Hur mycket, av vem och vad som stals under 40-talet och senare far vi nog aldrig veta. Märken efter avsågade järnstaket, rester av borthuggna bokstäver i brons. Det finns bara ett enda metallstaket i bortre delen av begravningsplatsenrunt ett grav och den härstammar nog från sextiotalet!


En gravsten med en typisk judisk symbol - ett träd
På marken vid gravarna ligger oftast uppstaplade bitar av stentavlorna. I en del fall har de frivilliga som tar hand om begravningsplatsen liksom överlevande anhöriga och sporadiska besökande försökt att lägga ett pussel av stenskärvorna.



Skisser, målningar och fotografier fr
ån begravningsplatsen som är med i utställningen Skärvor av ett liv visar de små fragment av Europas historia. Från 1800 talet då det var naturligt att judar var med i armén och hade olika poster i det tyska samhället och skulpturer och inskriptioner från gravarna talar om deras ställning och yrken.  Det finns ett antal gravstenar med skulpturer av romerska hjälmar. Det handlar om judiska soldater från första världskriget. Vid den andra, tills idag fungerade judiska begravningsplatsen vid Lotnicza (gatan) finns en hel kvarter med militära gravar och en obelisk med namn på då 432 Wroclawjudar som dog vid olika fronter under första världskriget.

Vid den gamla judiska begravningsplatsen är ett antal framstående och kända personer i Europa, begravda. Den kände socialisten Lassalle som arbetade for arbetarnas fackföreningar, kända rabbiner, läkare och vetenskapsmän. Har finns också en grav av Auguste Stein vars dotter blev Edith en karmelitnunna som blev mördad i Auschwitz och senare helgonförklarad 1998 av Polens påve, Johannes Paulus II. och blivit Europasskyddshelgon.

Skärvor av ett liv är en kommande utställning om stenskärvor. avhuggna metallbitar och den forna tiden.




Skärvor. Davidsstjärnan och den sjuarmade ljusstaken (Menora) symboliserar judendomen

Skärvor täckta av mossan. En kanna är symbolen för ättlingar till Levi stammen som tjänstgjorde i templet och hade där olika religiösa plikter bl.a. så tvättade de  prästernas händer före välsignelsen.


Symboler mm som finns med i de verk som finns vid den gamla begravningsplatsen

Händerna 
På många gravar fanns två händer med lite konstigt spretande fingrar. Händerna har med tillhörighet till det gamla prästerskap att göra. De som har händerna på sina gravar är/kallas på hebreiska Kohanim (ett vanligt efternamn är ju tex Cohen som syftar till att man har just Kohanim-rötterna). Vanligtvis ett tecken med händer placerades på gravarna av präster (Kohenim), samt Arons (översteprästen i templet i Jerusalem) ättlingar. Företrädarna för denna "familj" bär ofta namn såsom Kon, Cohen, Kohen, Kogan, Kahan,  Katz m.fl.
Handsymbolen, som visas på graven, visar det sättet som kohaniterna håller sina händer i när de läser den aronitiska välsignelsen. Hela församlingen håller då för ögonen för att inte distraheras utan lyssna till de ord som uttalas. Leonard Nimoy som spelade Spock i Star Trek använde handgesten när han utformade den berömda Vulcanhälsningen. Han berättade i en YouTube film att han såg hälsningen i sin barndom.

Skål och en kanna eller handen som håller en kanna
En kanna är symbolen för ättlingar till Levi stammen som tjänstgjorde i templet och hade där olika
religiösa plikter bl.a. så tvättade de  prästernas händer före välsignelsen. Innebär också en anspelning på namnen, dvs. Leviten, Lewit, Lewicki, Levi, Löw, m.fl.

Men eftersom  rullarna med släktregistren (som visade släktskapet) försvann för två tusen år sedan i samband med Jerusalems förstörelse så kan ingen idag med säkerhet säga att de tillhör en viss  stam.

Brutna trädstammar
Brutna trädstammar i sten symboliserar döden och att livet som så ofta symboliseras av ett träd, avslutades plötsligt.

Soldat hjälm - Romersk hjälm
Soldathjälmar har alltid funnits vid de fallna soldaternas gravar. Vid de judiska begravningsplatserna i Wroclaw finns gravar av judiska män som stred på olika fronter (på tysk sida) under Första världskriget. Ett antal av deras gravar har just, romerska soldaternas hjälmar som utsmyckning. De romerska soldaternas hjälmar pryddes ofta av vad som utseendemässigt kan liknas vid en sopborste. Borstarna användes inte i strid utan bara prydde paradhjälmarna. Det finns dock teorier som tyder på att borstens färg och åt vilket håll den var monterad kunde användas för att avgöra vilken armé/regemente en soldat tillhörde.

Kronan 
Kronan är en symbol med många olika betydelser. Kronan  symboliserar bl.a. Tora (Torarullarna) och därför det lag som finns i Moseböckerna
Kronan betyder även fromhet, rättfärdighet, lärande, kompetens, men också familjens överhuvud och trohet i äktenskap.

Ljus och ljusstakar
Ljus och ljusstakar är de äldsta symboler för döden, då ett ljus är en symbol
själen. Ljus och ljusstakar ristades ofta på gravarna av kvinnor. Detta då kvinnor ansvarar för belysning och att tända ljusen för välsignelse av sabbaten

Davidsstjärna och Menora
Davidsstjärnan och den sjuarmade ljusstaken (Menora) symboliserar judendomen.

Vindruvor,
Vindruvor symboliserar Israels folk, som som tog vinstockar från Egypten som de därefter planterade i det förlovade landet. Vindruvor kan också innebära ett givande arbete av materiellt välstånd och andlig och,
Om gravsten  tillhör en kvinna så kan de även symbolisera fertiliteten.

Träd
Ett träd symboliserar livets träd. Ett brutet träd symboliserar döden. Om det växer löv på det kan det symbolisera döden vid en ung ålder.

Lohestrasse now ulica Ślężna Cemetery 
In 1854, the Kahal purchased 3 hectares in the village Gabit(z) (Krzyki), Gabitz at Lohestrasse (current ul. Ślężna). The cemetery wall, alleys, and two buildings (beit tahara and caretaker house) were built. Consecrated on November 17, 1856 by Rabbi Abraham Geiger. The cemetery was increased by two narrow strips of land to the west and north bringing the size to 4.6 hectares. In 1912, due to its poor condition, brothers Paul and Richard Ehrlich built a two-story house (for the gravedigger, inspector, offices, and a florist), and a lantern to crown the beit tahara at the entrance gate. 
The first funeral, that of merchant Lobel Stern, took place on November 17, 1856. Many famous people were buried in this cemetery including Ferdinand Lassalle, Clara Sachs, Heinrich Graetz, Ferdinand Julius Cohn, Friederike Kempner, Gedalje, Auguste and Siegfried Stein, Abraham Levy, and Louis Galewsky. 
Graves of Jews arrived from remote sites, including Warsaw, Gdansk, Lubeck, Bonn, Hamburg, Moroccan Tangeru or Boston. About 12,000 burials took place here. In 1943 the cemetery closed. Bullet damage from WWII can be seen in the cemetery. However,  after the war, the site began rapid deterioration.

Thursday, May 26, 2016

Ględzenie na temat Korczaka i Domu Sierot





Ględzenie od czasownika ględzić
1. mówić rozwlekle i bez sensu, zanudzać gadaniem; bajdurzyć;
2. w łowiectwie, o łani: wydawać charakterystyczny głos w okresie rui (cieczki)

Hasło „Ględzenie” posiada 119 definicji krzyżówkowych m.in. bajdurzenie!

Czytając wywiady lub biografie wielu "dzieci Korczaka" mam wrażenie że to właśnie takie sobie bajdurzenie, powielanie tzw. faktów bez podstaw.

Jedno takie znamienne bajdurzenie to o tym że Korczak nie przygotowywał dzieci do dorosłego życia!

Czy ktoś z naukowców i pedagogów studiowa
ł te zarzuty stawiane przez kilkoro dzieci i nadal na nowo powielane gdy jest mowa na temat działalności Starego Doktora w Domu Sierot?

sprawowanie opieki nad młodszym kolegą. Leon Gluzman ma 12 pocztówek "za wczesne wstawanie", 10 - "na pamiątkę pracy w Domu Sierot".

Monday, May 23, 2016

Janusz Korczak - The Shoah Foundation Institute for Visual History and Education


Marcia Talmage Schneider bok är intressant då den innehåller 10 stycken, numera 15 ar gamla interviewer med människor som fanns under olika tidpunkter vid Korczaks Dom Sierot. Bade lärare och barn. Många gamla historier men aven en del nya.

När jag mötte Marcia Talmage Schneider krystaliserade sig ett nytt projekt i mitt huvud. Kanske mycket arbete men en riktig forskning, inte ännu en upprepning om Domstolen och Barnets ratt till respekt. 

Jag tänker p
å all material som finns hos Shoah Foundation. Det skulle bil nog en utökning av den information som vi besitter idag.

Informationen
 numera digitaliserad. Det blir relativt lätt att hitta rätt. Därefter, däremot, återstår dock ett riktigt hårt arbete!
.
The Shoah Foundation Institute for Visual History and Education, was established to record testimonies in video format of survivors and other witnesses of the Shoah/Holocaust.

-- 

Sunday, May 22, 2016

"Na pamiatkę 280 wspolnych modlitw" - KADYSZ I KORCZAK


KADISZ - (Kadysz) to modlitwa żydowska za zmarłych. W rodzinie syn ma obowiązek wielokrotnego odmawiania modlitwy Kadisz (Kadisz Jatom) po śmierci rodzica.
KORCZAK zazwyczaj odmawiał Kadisz siedząc obok modlącego się dziecka.


Modlitwa Kadisz Jatom (hebr., Kadysz Sierot) bądź Kadisz Awe(j)lim (hebr., Kadysz Zbolałych [Żałobników]) jest odmawiany obowiązkowo, zgodnie z prawem przez 11 miesięcy po śmierci jako modlitwa za zmarłych. Modlitwa odmawiana jest zazwyczaj przez syna wyrażającego wiarę w imieniu rodziców. Jak nie ma syna w rodzinie owiązek ten mogą spełniać także córki. Dlaczego przez 11miesięcy ? Dlatego bo wierzono że ludzie niegodziwi idą do piekła [gehenna] na rok (12 miesięcy).

Znana jest tzw. Pocztówka pamiątkowa napisana w 1924 roku do Leona Gluzmana.

"Na pamiatkę 280 wspolnych modlitw"
.

Gluzman przez całe życie przechował 28 pocztówek z Domu Sierot przyznawanych za wczesne wstawanie, pracę, sprawowanie opieki nad młodszym kolegą. Leon Gluzman ma 12 pocztówek "za wczesne wstawanie", 10 - "na pamiątkę pracy w Domu Sierot". Pocztowki s
ą opublikowane w "Oby im życie łatwiejsze było" 2012).

Była wychowanka, Hinda Lewi-Lisner, opisała zachowanie sie Korczaka: 
Troski dzieci były jego troskami. Na przykład, był wyjątkowo czuły wobec dzieci, których żadne z rodziców nie zachowało się przy życiu. Rano i wieczorem w domu na Krochmalnej odmawiali Kadisz. Ile razy odwiedzał ich dom, zachodził do nich, nakładał jarmułkę i modlił się razem z nimi. Cierpienie innych niczym chmura przyciemniało jego wzrok, jego twarz wyrażała bezbrzeżny ból. Kiedy jakieś dziecko skończyło już odmawiać Kadisz, podchodził do niego i całował je w czoło. ‘Mój’ drogi, najmilszy synku mój’, szeptał do niego. Bo czuł, co w tej chwili działo się w duszy osieroconego dziecka ”.