Thursday, December 31, 2015

The last sign of our Sun year 2015





60% of suicide attempts from Stockholm bridges can be linked to Västerbron


30 m above the water surface




60 percent of suicide attempts from Stockholm bridges can be linked to Västerbron, which connects the island of Södermalm with island of Kungsholmen.

In 2012 the city of Stockholm added fences on top of the existing ones to prevent suicides attempts.

In New York, The Port Authority plans to install a suicide-prevention fence on the George Washington Bridge by 2024.

Monday, December 21, 2015

Min farmor dog den 1 mars 1924 i Warszawa.

Min farmor, min faster Niura (i mitten) och min Pappa till höger. Pinsk (kanske Foto Katz).



Min Pappa berättade att år 1924 insjuknade hans mamma.

Man kallade det för sömnsjuka fast det ända som hade med sömnen att göra var hennes sömnlöshet. Det handlade nog inte om sjukdomen som sprids genom den blodsugande tsetseflugan, vilken bara finns i Afrika söder om Sahara. Kanske var det en variant av giftstruma?

I flera månader höll hon sig (min farmor vaken). Ändå tills en fullständig utmattning tog över. Till sist i februari 1924 åkte min farfar Baruch med henne till läkarna och ett sjukhus i Warszawa.

Vare sig hon eller hennes läkarekollegor  i Pinsk och Stolin kunde ge en diagnos.

Hon gick bort den 1 mars och begravdes på en judisk begravningsplats i Warszawa. Vilken av de, visste inte min Pappa.

I Pinsk synagoga hade min far sagt kaddish bön. Han berättade om den händelsen, att han var så dessorienterad när han läste att han "vi mir chalt" - visste inte var han fanns i texten. Han hade precis fyllt tretton år och förstod inte att någon av han nära och kära kan vara plötsligt borta för alltid.

Min pappa gömde sig då och då i farmors garderob där det hängde hennes sjubb och andra kläder. Sjubbpälsens doft associerade min pappa med sin bortgångna mor och sin barndom. Sjubbpäls är tvättbjörnspäls/skinn. Kanske handlade det om en pälskappa med päls på insidan. Kanske år det den hon har på bilden överst?

Jag läste också kaddish vid min Pappas grav...

















Det är svårt att lista ut vad min farmor dog av. Då hon var läkare kunde hon ha smittats av någon främmande patient.

Saturday, December 19, 2015

Sjungade Janusz Korczak på väg till gaskammaren - En farlig Historieförvanskning av Dagens Nyheter - en anmälan till DO?


Först såg jag med glädje att Dagens Nyheter uppmärksammade Barnkonventionen och Janusz Korczak genom en artikel i DN.
http://www.dn.se/arkiv/dn-kultur/elisabeth-asbrink-var-syn-pa-barn-ar-en-matare-for

Tyvärr, innehåller artikeln flera grava fel och måste ändras. Jag bad om det författaren Elisabeth Åsbrink ett flertal gånger, först genom ett privat mail och därefter på hennes FB-sida där hon gjorde reklam för sin artikel. Slutligen tillskrev jag Dagens Nyheter ansvarige utgivare.



Det var för en månad sedan, den 20 november 2015 som tidningen Dagens Nyheter, publicerade Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak. Jag bad henne direkt och därefter DN om en rättelse. Artikeln är av typen finn fem rätt, ett hafsverk således och djupt diskriminerande. Då artikeln handlar inte om fiction så är det en ny historieomskrivning och ett skapande av en ny myt runt Janusz Korczak. Han behöver verkligen inte det!

Trots att jag utpekade ett antal grova fel har inget ändrads i artikeln under de gångna 30 dagarna trots att jag bad både Åsbrink och DN (Wolodarski och Wiman) om det. 


Därför skrev jag nyss en anmälan till DO och avslutade med:
Tacksam om DO kan se till att texten redigeras med tanke på framtiden! DNs falska påståenden skall inte vara en ny källa till framtida skämt av typen "Kolla vad glad var Janusz Korczak och barnen när de gick längs Himmelstraße" (Vägen till himlen). Skämt av den typen liksom skapandet av en en ny Korczakmyt av Åsbrink är diskriminerande. 

Jag vet att begreppet diskriminering kan i bred bemärkelse omfatta händelser eller kedjor av händelser som någon upplevt som kränkande, missgynnande, rasistiska, orättvisa, ojämlika eller liknande.  När det gäller Förintelsen måste man dock vara särskilt observant!
DNs falska påståenden skall inte vara en ny källa till framtida skämt av typen
Kolla vad glad var Janusz Korczak och barnen när de gick längs 
Himmelstraße

Man vet exakt hur mördandet gick till i utrotningslägret Treblinka. Judarna från boskapsvagnarna dirigerades direkt från järnvägsrampen till avklädningsbarackerna. En för kvinnor en för män. Invalider, sjuka, ofta också små barn togs till en särskild barack sk lasarett. Efter avklädningen föstes de nakna männen och kvinnorna i omgångar genom der Schlauch (slangen), en small passage med ett högt taggtrådsstängsel mot gaskamrarna. Observera "föstes nakna", de föstes skräckslagna! Ingen sjöng! Hela min familj föstes den här vägen till gaskammaren. 


Korczaks hälsotillstånd var jättedåligt och det har spekuleras, med all rätt, att han inte överlevde resan till Treblinka då det var en hett dag och temperaturen i boskapsvagnen var nog 30-40 C.

Att beskriva år 2015 att någon marscherade och sjöng är direkt diskriminerande och ett hån mot mig och hela det judiska folket. 375 000 judar från Warszawa mördades i Treblinka, 920 000 sammanlagt.

Anmälan till DO ?
Janusz Korczaks var min fars bäste vän. Vänskapen "ärvde" jag efter honom och är personligen involverad i saker som berör Korczak, hans liv och gärning (bl.a. Barnkonvention/Deklaration).

Som jag påpekade från början såg jag
 först med glädje att DN uppmärksammade Barnkonventionen och Janusz Korczak genom en artikel. Tyvärr, glädjen var kort och förändrades till en stor besvikelse så fort jag läste artikeln.

Artikeln, innehåller flera grava fel och måste ändras helt och hållet. Jag bad om det Elisabeth Åsbrink upprepade gånger, först genom ett privat mail och därefter på hennes FB-sida där hon gjorde reklam för sin artikel.

Jag påpekade och bad att hon rättade huvudsakligen fem saker, se nedan (fast det finns många fler).

I. Elisabeth Åsbrink (EÅ) nämner bl.a. Barnkonventionen i samband med Korczak men nämner inte att Korczak var bland de som undertecknade den första Barnkonvention/Deklarationen i Geneve redan på 20-talet. 
När andra världskriget bröt ut 1939 åberopade Korczak den 3§ i Geneve Deklarationen att man skulle se till att hjälpa barnen. Något som är så aktuellt i den svenska flyktingspolitiken. Se min blogg.

http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/11/korczak-och-fn-konventionen-om-barn.html

II. Åsbrink hävdar i sin artikel att Korczak växte i ett hem utan judiska traditioner. Fel igen. Hans familj (liksom min) var inte religiösa men firade ett flertal judiska helger. Koczaks föräldrar gifte sig i synagogan och ligger begravda på en judisk begravningsplats i Warszawa. 

Vidare så vet man att i det judiska barnhemmet Dom Sierot fanns ett bönrum och Korczak kämpade för att ett liknande skulle införas i det kristna daghemmet Nasz Dom vars föreståndare, Maryna Falska, var ateist.

III. Åsbrink skriver vidare att Korczaks familj var polska nationalister - de var eventuellt polska patrioter. Det finns dock en skillnad mellan patriotism och nationalism.
Korczak föddes i en familj av stolta polska nationalister, som varken följde judisk tro eller tradition, skriver DN

IV. DNs och Åsbrinks värsta övertramp är dock att införa ny absurd legend eller myt om Korczak som sjunger på väg till gaskammare i Treblinka. Jag har tidigare varit i kontakt med twå personer förutom min far och mor som beskrev Korczaks sista timmar. Korczak var sjuk. Den 5 augusti 1942 hade han svårt att gå. Det finns mera info om det i min blog, se nedan
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/06/korczak-sista-resans-nast-sista-etapp.html
Janusz Korczak, en man som gick sjungande in genom de 7,5 centimeter tjocka trädörrarna till sin död i en av Treblinkas gaskammare, skriver DN.

V. Korczaks pedagogiska system är felaktigt beskrivet. Då barnen bestämde inte över sin vardag. Korczak gjorde det. Livet i barnhemmet styrdes med lagar skrivna av Korczak vilka exekverades av barnen.
Till omvärldens förvåning inrättade Korczak ett parlament där barnen själva bestämde över sin vardag, och en kamratdomstol där vuxna och barn dömdes på samma villkor och lagtexten främst bestod av förlåtelseparagrafer, skriver DN.

Jag förstår inte att Elisabeth Åsbrink som är sägs vara en duktig författare har kunnat åstadkomma ett sådant hafsverk.



Boskapsvagnar med kvävda barn som inte klarade av resan till dödslägret.

Rodzice Korczaka byli polskimi nacjonalistami..." Korczak nie przestrzegał żydowskich tradycji..." i "Poszedł śpiewając do komory gazowej w Treblince" - nowe mity o Korczaku w Dagens Nyheter




Artykuł w szwedzkiej gazecie Dagens Nyheter napisany przez Elisabeth Åsbrink. Mnóstwo kardynalnych błędów, wg. mnie!

M.in.

"Rodzice Korczaka byli polskimi nacjonalistami..."

"Korczak nie przestrzegał żydowskich tradycji..."

"Poszedł śpiewając do komory gazowej w Treblince która miała drewniane drzwi o grubości 7.5 cm...."

itp. itd.

Tam jest więcej innych bzdur, m.in. na temat systemu wychowawczego Korczaka. Właściwie przedstawiony jest on w podobny sposób jak w Królu Maciusiu I, że dzieci opanowały Dom Sierot i wymyśliły jak nim rządzić!

Wiadomo ze Korczak utrzymywał tradycje żydowskie w Domu Sierot na Krochmalnej. W Naszym Domu na Bielanach walczył z Maryną Falską o pokój do modlitw dla chrześcijanskich dzieci! Ona była zawziętą ateistką.....

Tuesday, December 15, 2015

Ingen nyhet i Dagens Nyheter och ingen sanning i SvD och vice versa!


Som i Sovjet
Putin fyller numera ryska tidningarnas första sidor. I Sovjet så hette förr den ena tidningen "Sanningen" och det andra "Nyheter". Man antydde att i Sanningen så fanns det inga Nyheter och i Nyheterna så fanns ingen sanning.


Vår egen Putin, Löfven säger sig se stora möjligheter för Sverige.
Det gör jag med, bara han och MP lämnar regeringen.

Ingen nyhet i Izvestia och ingen sanning i Pravda.
Ingen nyhet i Dagens Nyheter och ingen sanning i SVD och vice versa!


Gamla ryska tidningar till vänster. Morgonens största tidningarna i Sverige.
Monster eller Mönster
annars så hette det
Självcensur och inget annat !

Friday, December 11, 2015

En snöfri mörk dag i Stockholm - 08:33 och 14:48

En stockholmska
på väg till jobbet.
till synes...10 min
efter soluppgången!

08:33 och 14:48 är officiella tider för solens upp och nedgång i Stockholm.

Sunday, December 6, 2015

Gdzie w Warszawie ukrywali się Żydzi w czasie wojny? Za murami getta, wewnątrz!

Nie wiem czy nowa wirtualna wystawa „Dobry adres” mówi o tym i czy przytacza te cyfry. Niebieskich kropek na mapie Warszawy oznaczających "dobre adresy" jest niewiele. Potwierdza to też ilość uratowanych Żydów.

Ilu było Żydów ukrywających się na terenie Warszawy w okresie drugiej wojny światowej (400 000 - 500 000). Nigdy nie dowiemy się ilu i gdzie dokładnie przeżyło. Niewielu. Podobno ułamek 1% (0.01%). Moi rodzice ukrywali się w Warszawie w getcie przez kilka lat. W Warszawie poza gettem 1 dzień. 

Wiadome że w czasie Wielkiej Akcji latem 1942 roku nieprzeżyło 375 000 Żydów ukrywających się w getcie.

Moja ciotka Krystyna szmuglowała Żydów ukrywających się poza Warszawą i murami getta do... getta. Wiele lat nie mogłem tego precedensu zrozumieć. 


Prawdą jest że mur getta nie był fizyczną barierą nie do pokonania. Prawdziwą barierą była "niemożliwość przeżycia na zewnątrz"!

Niektóre warszawskie ulice słynęły ze szmalcowników. Ulica Biała i ulica Chłodna (niedaleko S
ądów) dobrze pamięta szmalcowników. Pojedynczych i gangi. 

Szmalcownictwo w Warszawie nie należało bowiem do zjawisk marginalnych, lecz było się podczas wojny źródłem zarobkowania dla wielu tysięcy ludzi. O jego skali mówią nawet narodziny nowego polskiego słowa - szmalcownik. Wśród polskich szmalcowników rozróżnić można było zarówno zawodowych przestępców jak i przypadkowych, jednorazowych. Byli też i żydowscy szmalcownicy. 

Liczbę ofiar szantażu trudno oszacować, powinno ją się jednak powiększyć o tych, którzy w obawie przed szmalcownikami zdecydowali się pozostać w getcie, oraz o ofiary "zamkniętych drzwi" - ludzkiego strachu albo obojętności. Nie wiem czy np. więcej Polaków wydawało Żydów niż ratowało, chyba tak. Najwięcej jednak było takich, co przyglądali się szmalcownictwu z cichą aprobatą.


Nie wiem czy nowa wirtualna wystawa „Dobry adres” mówi o tym i czy przytacza te cyfry. Kropek na mapie Warszawy oznaczających "dobre adresy" jest niewiele. Potwierdza to też ilość uratowanych Żydów.

Zawsze trzeba pamiętać historie Polaków, którzy nieśli ratunek Żydom, ryzykując własne życie!!!

Prawdą jest że mur getta nie był fizyczną barierą nie do pokonania. Prawdziwą barierą była "niemożliwość przeżycia na zewnątrz"!


Saturday, December 5, 2015

Friday, November 27, 2015

Cargo från Leningrad - Ленингрaд till Novosibirsk Новосиби́рск - 1944



Min Ciocias story som gjorde mig sömnlös i flera nätter i hennes lägenhet på Manhattan. Det handlar om några få dagar i hennes över 90-års långa liv.

Belägringen av Leningrad var en del i den nazityska offensiven mot Sovjetunionen i samband med Operation Barbarossa under andra världskriget och varade i cirka 900 dagar; från 8 september 1941 till 27 januari 1944. Belägringen anses ha börjat när tyska trupper den 8 september skar av de sista vägarna in till Leningrad (dagens Sankt Petersburg) och kom att bli en av de mest förödande belägringarna i världshistorien i termer av stupade och döda p.g.a. hunger och epidemier.

Vid den nazityska offensiven mot Sovjetunionen befann sig Ciocia, då i tonåren i sin hemstad Równe. Hennes far förstod direkt faran och såg till att Ciocia och hennes mor sattes på en lastbil som körde österut. Pappan skulle följa efter de strax....

Ciocia och hennes mor förflyttades, liksom den rysk-tyska fronten ständigt österut, Till sist hamnade de i den tredje största staden i Sovjet, Novosibirsk i Sibirien. Där kändes det "ruskigt långt" ifrån kriget och fronten.

Ciocia började studera arkitektur. Hennes mamma jobbade som pianolärare. Sommaren 1944 då motoffensiven mot tyskarna avancerade snabbt gjorde alla på bättre tankar. Stora ryska städer befriades på löpande band och Röda Armén har hunnit in i Polen.

Då kom det en förfrågan till studentkåren om volontärer som skulle åka med en flodbåt uppför Ob-floden och ta upp vid en av mindre stad längs floden en grupp föräldralösa barn från ett barnhem i Leningrad. De skulle komma dit med tåg.

Ciocia fick på båten en lyxig hytt med fönster och låg på natten och tänkte ut olika spel som hon skulle angagera de föräldralösa barn med. Det var en underbar dag dagen därpå. Båten la till i hamnen och det återstod väntat. Tåget skulle komma först på kvällen. Studenter satt på däck och diskuterade mottagandet, valde sånger lekar mm.

Det var en varm juli kväll. Så kom tåget. Volontärer på land började röra sig. Dörrarna till vagnarna öppnades. Ciocia liksom de andra i gruppen blev tysta, förstenade. Ciocia sa till mig det var inte barn, det var "ett cargo"! Flertalet barn bars upp på båten. Det var inte tal om lekar och sånger. Båten la ut.

Getto i Warszawa

Studenterna började med att ordna ett fältsjukhus i båtens matsal. Madrasser lades på borden. Ingen av studenter hade någon skolning i sjukvård. De bytte på barnens omslag så gott de kunde. Natten blev en kort sådan. Studenterna efter schocken att se och ta emot "cargo" var över. Ciocia sa att barnen såg ut som de nakna döda barn från Warszawas getto som fördes till de stora gravarna. Men det var en jämförelse hon kunde göra nu, Sommaren 1944 kände hon inte till vad häde i Warszawas- och andra getton, vad hände i koncentrations- och utrotningslägren.


Leningrad 1942, barn på sjukhus. Leningrad befriades först i slutet av januari 1944.


Det är nästan 4000 km mellan Leningrad och Novosibirsak. En resa med tåg tog troligen 4-5 dagar om inte längre. Transporter mot fronten hade då företräde! Från Leningrad det är 650 km till Moskva och mellan Moskva och Novosibirsk är järnvägsavståndet 3333 km.

Transsibiriska järnvägen (Транссибирская магистраль, Transsibirskaja magistral) går genom Ryssland från Moskva till Vladivostok. Den byggdes mellan 1891 och 1916 och är världens näst längsta järnväg med sina nästan 9 300 kilometer. Bron över floden Ob byggdes 1898, och den lilla staden Novonikolajevsk som grundats 1883 förvandlades till ett stort sibiriskt centrum, Novosibirsk


Efter en hel natt och dag färd la båten till ett litet samhället. Barnen hämtades med hästdragna vagnar. Studenter gick bredvid. Efter några kilometer kom de fram till ett skogsomgivet hus. Barnhemmets föreståndarinna stelnade till vid åsynen av de halvdöda barnen. Studenter fick stanna över natten. Deras uppgift var fullbordad.

Nästa dag gick de tillbaka till den lila hamnen vid Ob floden. Resan tillbaka var inte ordnad på något sätt. De väntade några dagar. Sedan kom en prom fylld med salt som skulle till Novosibirsk men det är en annan historia. Precis som den då hon året därpå åkte till sin hemstad Równe och där fanns inte hennes far eller någon annan släkting. Kvar var deras hus....

Först efter en dag efter att jag har hört och läst hennes berättelse så sa Ciocia fort När vi väntade på båten för att ta oss tillbaka så fick vi höra att föreståndarinnan på barnhemmet tog sitt liv.

Ob flodens vatten flyter.


Mina tankar efteråt. Barnen måste ha sett ännu mera utmärglade vid Leningrads befrielse, Deras resa till Novosibirsk ägde rum 6 månade senare!

Thursday, November 26, 2015

What will Swedish Press Ombudsman and Swedish Press Council do about "Singing Korczak on "die Himmelstrasse" on his way to the gas chamber in the death camp Treblinka" as published by DN






I just wrote to the Swedish Press Ombudsman and Swedish Press Council about

"Singing Korczak (on die Himmelstrasse) on his way to the gas chamber in the death camp Treblinka" - a false story in Dagens Nyheter by Elisabeth Åsbrink that affects me and many others.


In the next sentence Elisabeth Åsbrink writes: Korczak was born in 1878 in a family of proud Polish nationalists, who neither followed Jewish faith or tradition,

Nationalism and patriotism both show the relationship of an individual towards his or her nation. The two are often confused and frequently believed to mean the same thing. However, Elisabeth Åsbrink should know that there is a vast difference between nationalism and patriotism. George Orwell said that nationalism is ‘the worst enemy of peace’. According to him, nationalism is a feeling that one’s country is superior to another in all respects, while patriotism is merely a feeling of admiration for a way of life.  Both Korczak parents were born Jewish, died as Jewish and were buried Jewish at Jewish cemetery in Warszawa. They followed all the Jewish traditions. In Korczaks Orphanage Dom Sierot, all the Jewish traditions were followed. There was also a special room for them who wanted to pray.


I asked Åsbrink wherefrom she got all the inaccurate informations and she gave me the link to a page of University of Minnesota. However, I found there following. Janusz Korczak was born in Warsaw. His birthname was Hersz Goldszmit, but they all called him Henryk. The family was Jewish. His parents did not practice their religion; they considered themselves liberated Jews as well as Polish patriots. 



The Press Ombudsman (PO) and the Press Council (PON) are independent self-disciplinary bodies which deals with complaints about the editorial content of newspapers, magazines and their websites. The complainant must be personally affected (i e identified in some way) by the publicity and the complaint should be made in three month time from the publicity. Companies, government authorities and organizations can also file complaints. The remedy for such institutional complaints is the right to reply or the right of a correction.



From the article above:

Janusz Korczak, en man som gick sjungande in genom de 7,5 centimeter tjocka trädörrarna till sin död i en av Treblinkas gaskammare, fast han hade kunnat fly. Och hans tankar lägger grunden till barns rättigheter, så som de formuleras i FN:s barnkonvention, vars grund lades på dagen för 26 år sedan.

Korczak föddes 1878 i en familj av stolta polska nationalister, som varken följde judisk tro eller tradition,

Google Translate

Janusz Korczak, a man who went singing through the 7.5 centimeter thick wooden doors to his death in the gas chambers of Treblinka camp, though he had been able to escape. And his thoughts lay the foundation for children's rights, as expressed in the UN Convention, which was founded the day 26 years ago.

Korczak was born in 1878 in a family of proud Polish nationalists, who neither followed Jewish faith or tradition,

Janusz Korczak - Barnkonventionen - anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO)

För en vecka sedan, den 20 november 2015, publicerade Dagens Nyheter Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak.


Inget ändrades i artikeln trots att jag bad både Åsbrink och DN om det. Därför skrev jag nyss en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) och avslutade med:
Tacksam om PO kan se till att texten redigeras med tanke på framtiden! DNs falska påståenden skall inte vara en källa till framtida skämt av typen "Kolla vad glad var Janusz Korczak och barnen när de gick längs "Himmelstraße" (Vägen till himlen)".
.
Man vet att från järnvägsvagnarna dirigerades de ankomna till avklädningsbarackerna. En för kvinnor en för män. Invalider m.fl. togs hand i en sk lassarett. Efter avklädning föstes de nakna männen och kvinnorna genom "der Schlauch" ("slangen"), en small passage med ett högt taggtrådsstängsel. Observera "föstes nakna", de föstes skräckslagna! Ingen sjöng! Hela min familj föstes den här vägen till gaskammaren. Att beskriva att någon marscherade och sjöng är hån mot mig och hela det judiska folket. 375 000 judar från Warszawa mördades där, 920 000 sammanlagt.


Anmälan till PO
Janusz Korczaks var min fars bäste vän. Vänskapen "ärvde" jag efter honom och är personligen involverad i saker som berör Honom (Korczak), hans liv och gärning (bl.a. Barnkonvention/Deklaration).

Först såg jag med glädje att DN uppmärksammade Barnkonventionen och Janusz Korczak gm en artikel i DN.
http://www.dn.se/arkiv/dn-kultur/elisabeth-asbrink-var-syn-pa-barn-ar-en-matare-for

Tyvärr, innehåller artikeln flera grava fel och måste ändras. Jag bad om det Elisabeth Å ett flertal gången, först gm ett privat mail och därefter på hennes FB-sida där hon gjorde reklam för sin artikel.

Jag påpekade huvudsakligen fem saker (fast det finns fler).

I. Elisabeth Åsbrink (EÅ) nämner bl.a. Barnkonventionen i samband med Korczak men nämner ej att Korczak var bland de som undertecknade den första Barnkonvention/Deklarationen i Geneve på 20-talet. Se min blogg och pkt. VI.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/11/korczak-och-fn-konventionen-om-barn.html

II. EÅ skriver vidare att Korczaks familj var polska nationalister - de var kanske polska patrioter.... se nedan

III. EÅ hävdar att Korczak växte i ett hem utan judiska traditioner. Fel igen. Hans familj (liksom min) var inte religiösa men firade judiska helger, föräldrarna gifte sig i synagogan och ligger begravda på en judisk begravningsplats. I det judiska barnhemmet Dom Sierot fanns ett bönrum och Korczak kämpade f att liknande skulle införas i det kristna daghemmet Nasz Dom vars föreståndare, Maryna Falska, var ateist.
Korczak föddes i en familj av stolta polska nationalister, som varken följde judisk tro eller tradition, skriver DN

IV. DNs och EÅ värsta övertramp är dock att införa ny absurd legend om Korczak som sjunger på väg till gaskammare i Treblinka. jag har varit i kontakt med 2 personer förutom min far och mor som beskrev Korczaks sista timmar.
Du finner mera info i min blog, se nedan
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/06/korczak-sista-resans-nast-sista-etapp.html
Janusz Korczak, en man som gick sjungande in genom de 7,5 centimeter tjocka trädörrarna till sin död i en av Treblinkas gaskammare, skriver DN.

V. Hans pedagogiska system är felaktigt beskrivet. Då barnen bestämde inte över sin vardag, Korczak gjorde det och livet styrdes mha lagar skrivna av Korczak vilka exekverades av barnen.
Till omvärldens förvåning inrättade Korczak ett parlament där barnen själva bestämde över sin vardag, och en kamratdomstol där vuxna och barn dömdes på samma villkor och lagtexten främst bestod av förlåtelseparagrafer, skriver DN.

VI. Artikeln beställdes av DN med tanke på årsdagen av Barnkonventionen men Åsbrink nämner ej ens att Korczak var bland de som undertecknade den första Barnkonvention/Deklarationen i Geneve på 20-talet. När andra världskriget bröt ut åberopade Korczak den 3§ i Geneve Deklarationen att man skulle se till att hjälpa barn. Något som är så aktuellt i den svenska flyktingspolitiken.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2014/08/genewa-warszawa-janusz-korczak.html

Jag förstår inte att Elisabeth Åsbrink som är så duktig författare har kunnat åstadkomma ett sådant hafsverk.

Monday, November 23, 2015

Bronek från Gęsia reporter för Janusz Korczaktidning Lilla Revyn - Mały Przegląd




Janusz Korczak startade år 1926 en veckotidning Lilla Revyn - Mały Przegląd.
Nu hade en av hans unga reportrar (nu i 90 minus åldern) hört av sig till mig genom sin brorson (bilden ovan). Han ville läsa sina artiklar som han publicerade i tidningen 1938-1939. Artiklarna var undertecknade,
Bronek från Gęsia (gatan).
.
Jag hänvisade honom till det polska digitala arkivet som heter polona och hoppas att han hittar artiklarna. 


Bronek från Gęsia var min "Holocaust uncle" under de 17 år jag bodde i Polen. Jag visste inte, tills nu att han var Mały Przegląds reporter!
Nu har han att bläddra bland de 80-tal tidningar som är aktuella för hans del, dvs utgivna under 1938-1939.


Sista numret av Korczaks tidning med utgivningsdatum den 1 september 1939. Samma dag utbröt Andra världskriget.
Korczaks tidning med utgivningsdatum år 1937. Listan över korrespondenterna.

Inte ett enda hus av Gęsiagatan finns kvar!

Inte ett enda hus av Gęsiagatan finns kvar! (vy mot Nalewki (gatan). Hus från höger är Gęsiagatan nr. 11 (hörnhus med Zamenhofgatan), därefter 9...Från vänster Gęsia 16/18, Gęsia 14. Längst bort, i mitten av gatan syns huset i hörnan av Nalewki och Franciszkańska.
Gęsiagatan år 1941 - Warszawa getto (vy mot Nalewki (gatan). 

Sunday, November 22, 2015

Korczak - I z takich bzdur tworzy się nowa legenda - "Littera scripta manet" czyli "Napisane listy pozostają".



Mój ojciec czytając poprzednie "pseudo-dzieła o Korczaku" czyli fałszywki napisał:

   Uznać wszakże trzeba to niezaprzeczalne prawo pisarzy: fakty stają się dla nich inspiracją twórczego zamysłu. Fikcja literacka nie przekreśla utworu, mimo że u kogoś wywołuje zdziwienie czy wręcz niesmak. 
   Daleko większe natomiast wymagania stawiam komentatorom życia i dzieła Starego Doktora. Chyba mamy prawo żądać od nich pełnej odpowiedzialności, zwłaszcza za drukowane słowo, bo  ich relacje i racje, przekazywane są współczesności, młodemu pokoleniu i potomnym 
 Littera scripta manet  Napisane listy pozostają




Artykuł - fałszywka w szwedzkiej gazecie Dagens Nyheter napisany przez Elisabeth Åsbrink. Sporo błędów, za dużo, wg, mnie!

M.in. 

"Rodzice Korczaka byli polskimi nacjonalistami..."


"Korczak nie przestrzegał żydowskich tradycji..." i 

"Poszedł śpiewając do komory gazowej w Treblince która miała drewniane drzwi o grubości 7.5 cm....", itp. itd.

Friday, November 20, 2015

Dwa rodzinne zdjęcia. Obydwa opisane na odwrocie. Ciekawe daty.

Zdjęcie moich rodziców zrobione w Krościenku w lipcu 1938 roku. Ciekawe daty bo to pierwsze opisane przez Ojca we Lwowie 23 VI 1941 czyli 23 czerwca 1941 roku. 
Wierzymy że będziemy razem i będzie nam tak dobrze jak w Krościenku. Misza
Dwa rodzinne zdjęcia. Obydwa opisane na odwrocie. Ciekawe daty.

Pierwsze to opisane przez Ojca we Lwowie. Data 23 VI 1941. czyli 23 czerwca 1941 roku. Dzień wcześniej 22 czerwca 1941 roku to napad Niemiec na ZSRR. Do Lwowa, znajdującego się od 22 września 1939 r. w rękach sowieckich wkroczyli Niemcy 30 czerwca 1941 r.

Miesiąc wcześniej, 19 lipca to data ślubu rodziców, we Lwowie.

W chwili zajmowania miasta przez wojska niemieckie przebywało w nim ponad 160 tys. Żydów. Wielu z nich uchodźców "wrze
śniowych" z centralnej Polski, m.in. z Warszawy.

Po 30 czerwca 1941 r. i Warszawa i Lwów były w rękach niemieckich. Wielu uchodźców wrześniowych z Warszawy wróciło do swoich rodzin. Moi rodzice jak i inni Żydzi, do getta warszawskiego w którym czuli się pewniej niż poza gettem...

Już w pierwszych dniach po zajęciu Lwowa Niemcy zaczęli represjonować ludność żydowską (pierwszy pogrom Żydów urządzono 2 lipca). Rozgłaszano, że lwowscy Żydzi zamordowali wiele tysięcy więźniów politycznych (Polaków i Ukraińców), za których śmierć w rzeczywistości odpowiedzialność ponosili funkcjonariusze NKWD.



Łowicz - 8-my dzień przepustki z Berlina i jednocześnie pierwszy tydzień ciąży.... 28 lutego 1946 r. nastąpilo tzw rozwiązanie!

Tuesday, November 17, 2015

Kriget och den glömda kvinnan - om bl. min mor - Hon var dock aldrig glömd, endast gömd under Förintelsens dagar!

Kriget och den glömda kvinnan

Utställning med fokus på kvinnors öden

Genom tiderna har kriget och dess konsekvenser drabbat kvinnor och deras familjer. Det är kvinnorna som kämpat för bevarandet av sina hem och sina barns överlevnad. Det är de som blivit utsatta för våld och våldtäkter, flykt, hunger och lidande. Ibland har de tagit till vapen för att kämpa för frihet och sina närmastes överlevnad. Det är kvinnorna som är hjältinnorna i vår utställning som visar kvinnors öden, med bidrag från åtta olika etniska grupper.


Medverkande:
Assyriska Kvinnoförbundet, Eritreanska Riksförbundet, Italienska Riksförbundet, Kinesiska Riksförbundet, Polska Riksförbundet, Ryska Riksförbundet, Serbernas Riksförbunds Kvinnoorganisation och Ukrainska Alliansen i Sverige. 
Utställningen pågår till och med den 19 november. 


Historia mojej mamy,
wg. opisu na wystawie:

Zofia Wróblewska Zofia Wróblewska (19.08.20 - 8.12.05) urodziła się w Warszawie, w żydowskiej rodzinie.

Całe jej życie wypełnione było jej własną historią i nauką. Początkowo własną. Zamiłowanie do nauki odziedziczyła zapewne po dziadku, gdyż kształcenie było jego wielką pasją. Cały czas studiował i zdobywał wiadomości. Później założył żydowską szkołę rzemieślniczą.

Z. Wróblewska od najwcześniejszych lat, jeszcze jako uczennica pomagała innym w zdobywaniu wiedzy. Później studiowała psychologię wychowawczą, pedagogikę i filologię polską na uniwersytecie, a potem była wspaniałym nauczycielem dla innych. Najpierw w Polsce, a później w Sztokholmie.

W czasie okupacji niemieckiej uczyła w tajnych kompletach i udzielała korepetycji. Tuż po zakończeniu wojny pracowała w szkolnictwie podstawowym, a potem wiele lat w Studiu Pomaturalnym.

Po emigracji do Szwecji, w 1970 r, była wykładowcą w sztokholmskiej Wyższej Szkole Pedagogicznej. Napisała wówczas podręcznik uwzględniający specyfikę nauki języka ojczstego na obczyźnie. Działała społecznie i razem z mężem Michałem, Miszą, Wróblewskim stworzyła Sztokholmski Komitet Korczakowski.

Na życie Zofii Wróblewskiej odcisnęły piętno wydarzenia czasu w którym żyła.

Pierwsze bomby spadły na Polskę, w piątek, 1 września 1939 r. Tak rozpoczęła się II Wojna Światowa. Zofia miała wtedy 19 lat. 15 września bomba trafiła w dom, w którym mieszkała. Jej mama została ranna. Rodzina się rozproszyła. Stracili wszystko, nie zostało im absolutnie nic. Pomogli znajomi.

W ciągu jednego dnia zmienił się jej cały świat – od normalnego życia z rodziną w przytulnym mieszkaniu do samotnego bytu bez własnych rzeczy w mieście pod stałym bombardowaniem.

Już w 1940 roku zostało założone przez Niemców getto. Wydano rozkaz, aby wszyscy Zydzi tam się wprowadzili. Zofia nie musiała się przeprowadzać. Mieszkała już na terenie getta. Z czasem teren ten został zamknięty, a dookoła wybudowano 3 metrowej wysokości mur. Wszyscy 
Żydzi musieli nosić opaskę z gwiazdą Dawida. Niemcy chcieli przez to mieć Wszystkich Żydów pod kontrolą w jednym miejscu.

Następowała systematyczna, stopniowa zagłada społeczności żydowskiej w warszawskim getcie. Część umierała z głodu, wycieńczenia i chorób. Dużą grupę stanowili Żydzi wywożeni do obozu zagłady Treblinka.

Zofia straciła rodziców i starszą siostrę. Ponieważ widziała zbliżającą się ostateczną katastrofę postanowiła zdobyć papiery aryjskie i opuścić getto. W końcu udało się jej to i z młodszą siostrą i małym dzieckiem znalazła się poza murami.

Do końca wojny ukrywała się na wsi. Po wyzwoleniu w 1945 roku powróciła do Warszawy, gdzie spotkała się z mężem. Jak powiedziała: co przeżyliśmy, co mamy za sobą, to jest w nas i zawsze w nas będzie. Teraz musimy to pokazać innym. Bo to ludzie ludziom zgotowali taki los.

Po raz drugi historia wpłynęła na losy Zofii Wróblewskiej w marcu 1968 r. przez antysemicką politykę komunistycznego rządu. Żydzi byli skazani na bezrobocie, gdyż pozbawiano ich pracy, zostali wyrzuceni poza nawias społeczeństwa i czekała ich fatalna przyszłość. W takiej sytuacji Zofia Wróblewska wraz z mężem zostali zmuszeni do podjęcia decyzji o emigracji zdając sobie sprawę z ogromu czekających ich trudności.

Pomimo trudnych przeżyć nigdy nie stała się ich ofiarą. Z pewnością pomógł jej, jak to określiła jedna z jej uczennic, entuzjastyczny stosunek do życia, a także miłość do ludzi. Była człowiekiem dużego formatu.

Nie wiem co to znaczy  Dużą grupę stanowili Żydzi wywożeni do obozu zagłady Treblinka. 

Saturday, November 14, 2015

Manhattan birds






Today at Washington Heights I saw several big hawks.
One of them was carrying something. First I thought that it was an oal, thereafter I decided that oal was a snake and finally I realized that it was just a big branch. I do not know why the hawk was flying with it... May be he felt more secure as winds were up to 30 mph.