Saturday, February 24, 2018

Marzec 1968 - Mars 1968 Warszawa Gdanska (Warschau Danzinger Bf)

I Polen skriver man nya pjäser, trycker nya böcker, järnvägsstationen Warszawa Gdanska (Warschau Danzinger Bf) abonneras.

I Sverige kemtvättas gamla kostymer, flugor tas fram och Botox fylls på.
.
Vad handlar det om? Om Mars-1968. Tidigare handlade Mars-68 om ett polskt studentuppror. Numera har det blivit rent judiskt. Upproret kvästes brutalt och följdes av ett tal av partisekreteraren Gomulka som bekräftade att Judar i Polen utgör en sk. 5 kolonn och får/bör lämna landet. Bara några månader tidigare, i Juni 1967 höll Gomulka ett liknande tal och varnade de polska judar (m.fl.) att inte visa sympatier för staten Israel (efter 6-dagars kriget).

Nuvarande situationen i Polen är mycket speciell. Antysemitismen blomstrar på nytt. Juden raus - syns inte bara på husen men kommer numera rakt ut ur munnen på polska politikerna.
Juden raus verbaliseras enbart på husgavlar och i media. Politikerna använder dock andra ord med samma innehåll för att stärka den polska nationella känslan.
.
Min mor började sina studier vid Warszawa Universitetet före kriget. Upplevde där antisemitiska protester och införandet av bänkar i föreläsningssalarna avsedda enbart för judiska studenter som fick sin nationalitet instämplad i sina studenleg. Bänkar var få så resterande judar skulle stå under föreläsningarna.


Stax innan studenrevolten 1968 lämnade min mor och hennes promotor en ansökan om ett disputationstillstånd (tillsammans med den färdigskrivna doktoravhandlingen).
.
Efter 3 månader, den 21 maj 1968 så kom svaret med ett fastställt datum för disputationen. Hennes opponent skulle bli den välkänd prof. Suchodolski..Antisemitismen luktade dock då lika illa 1968 som nu 2018. Precis som förr så var den inte enbart folklig men kom ifrån regeringspartiet.
Min mor bestämde sig att i protest inte disputera och lämna landet. Efter en lång väntan fick mina föräldrar ett utresetillstånd och lämna Polen. Med ett israeliskt och ett svenskt visum tog de tåget västerut från Warschau Danzinger Bahnhof som järnvägstation hette ett 20-tal år innan då min mors föräldrar packades i godsvagnar och sändes österut, mot förintelselägret Treblinka.
.
Naturligtvis det är en mycket förenklad beskrivning av läget. Polska judar där är dock ordentligt skrämda. Samma tankar och känslor som förr finns nu. Skall vi lämna landet?
Jag tror att Sochnutrepresentanten där får en hel del att göra, på nytt. Tack och lov Israel välkomnar alltid alla judar.
.
The same procedure since 1948. Det skall vi fira <3 br="">.
Det verkar att de som reser till Polen för att fira Mars-68 har tappat sitt luktsinne. De venärar minnet av sina föräldrar och hela den generationen som transporterades från Warszawa Gdanska österut, till dödslägret Treblinka.


Det kända Centret i Los Angelse rekomenderar numera att åka till Polen enbart för att besöka gravar och minnesplatser kopplade till Förintelsen.



* Studentrevolten 1968, ägde rum i flera europeiska länder, bl.a. i Sverige har också ägt rum i Polen i mars 1968. Till skillnad från andra europeiska länder har man dock i Polen pekat ut judarna eller som man kallade de för SYONISTER som orsaken till oroligheterna. Den av staten organiserad landsomfattande antisemitisk kampanj ägde rum knappt tjugo år efter Förintelsen. Kampanjen var rasistisk, den drabbade med trakasserier och avskedanden från arbete. Egentligen så började aktionen redan i mitten av sextiotalet. Min mor hade ett svårt beslut att fatta. Hon var mycket omtyckt lärare, lektor vid Warszawa Universitet (vid Stawki gatan) och höll på med didaktik för blivande lärare. Hon hade under flera decennier arbetat dubbelt således både som vanlig lärare i skolan och samtidigt som lektor undervisade hon vid olika lärarhögskolor. Hon ville känna till hela undervisningskedjan.
Hennes ställning och anställning vid Warszawa Universitetet hotades aldrig. Hon kvävdes dock av stämningen och att se andra hånas och diskrimineras. Hon har redan varit med om den mörka stämningen vid samma universitet före kriget. Som student fick hon uppleva numerus clausus och bänkar vid vilka de judiska studenter fick inte sitta.

** Min mor protesterade mot den polska antisemitismen år 1968 genom att INTE försvara sin doktorsavhandling och lämna landet. Man ville ha kvar henne vid Warszawa Universitetet som ett levande exempel att inte alla judar kastades ut från sina statliga anställningar.
När jag återvände till Warszawa 40 år senare fann jag en ny Bermudatriangel. Den ligger i centrala Warszawa, 15 meter öster om paradgatan Krakowskie Przedmiescie. I denna triangel, läs Warszawa Universitetet försvann från deras arkiv alla papper som har med min mors doktorsexamen år 1968 att göra! Avhandlingen och brevväxlingen som jag huvudsakligen sökte, där hon förklarade, sin protest, sitt agerande var borta! Inte heller finns kvar några akta som berörde hennes anställning som högskolelektor där. Senare fick jag en bekräftelse om det från dekanus vid universitetet i Warszawa, att alla papper försvann, spårlöst. Tidigare fick jag förklaringar från de anställda vid Universitetets arkiv "Ni vet hur det var 1968". Jag svarade att jag inte vet då var jag redan i Stockholm. Min mors examen som hon tog före andra världskriget fanns dock i arkiven, trots kriget... Min mor sökte aldrig en upprättelse. Hos vem skulle hon söka?

*** http://jimbaotoday.blogspot.se/2008/01/r-1968-en-protest-som-aldrig-har.html

**** Bara 1 (en) procent av förekrigstidens judiska befolkning i området kallad av tyskarna GG (Gubernia Generalna), överlevde Förintelsen. Många stannade kvar i Polen efter kriget. Resterande 99% fanns utspridda som aska i Polen som av tyskarna gjordes till Europas största judiska begravningsplats. Mångfalden av de överlevande som fanns i Polen år 1946 flydde efter Kielce Pogromen.

***** Situationen i Polen är mycket allvarligt nu då man sprider antisemitismen från alla håll. Polsk humör har fyllts med nya judehistorier -t.ex. om bensinmätaren i bilen så säger man "Juden har tänts". Således samma vokabulär som användes i Jedwabne där under andra världskriget de polska invånarna mördade sina judiska grannar genom att samla de i en stallbyggnad varvid de tände på. Efter kriget restes det ett monument där. "De var lättantändliga" skriver folk på monumentet. När kommer EU/Sverige att vakna?

Sunday, February 18, 2018

Nowolipki 7 - Mały Przeglad Korczaka - Zmiany krajobrazu - białoniebieska kropka - 1935 - 1945 - 1955


Ulica Nowolipki i Zamenhofa/Dzika w 1935 i 1945 roku. Niebieska kropka to Nowolipki 7 gdzie sie miescił Mały Przglad Korczaka

Ulica Nowolipki i Zamenhofa/Dzika w 1940 i 1955 roku. Niebieska kropka to Nowolipki 7 gdzie sie miescił Mały Przglad Korczaka




Wednesday, February 14, 2018

Performance na stacji Warszawa Gdańska - Warschau Danzig Bf





W filmie "Shoah" nie użyto żadnych zdjęć archiwalnych, żadnych fotografii ani kadrów z kronik niemieckich z okresu drugiej wojny światowej.

Calude Lanzmann pokazuje jednak w filmie miejsca związane z Holokaustem – tereny obozów koncentracyjnych i śmierci, tory kolejowe, miejsca, z których odbywały się deportacje.
Np. na dolnym zdjęciu to tory "w relacji" Warszawa Gdańska - Treblinka.

Performance art to taka forma widowiska bez ustalonego tekstu dramatycznego, ale tworzona na żywo w obecności zaproszonych widzów np.

Wjazd na peron stacji Warszawa Gdańska to lokomotywa i zależnie czy to rok 1942 czy 1968 doczepione wagony.

Bydlęce lub osobowe.

Gwizdek lokomotywy!

Pociąg odjeżdża na wschód z bydlęcymi wagonami.
lub
Pociąg odjeżdża na zachód z wagonami osobowymi.

Ocieramy łzy, tak Obcy w domu w 1942, tak jak i w 1946, 1956, 1968 i chyba tak jak i w 2018.

Performance to taki gwizdek!

Gwizdek czasu!

PS. 
* W 2012 roku protestowałem, ze skutkiem, przeciwko innemu Performance - To był rok 2012 - chodziło wtedy o Musical Korczak w Treblince. Organizatorzy zapewniali mnie że to będzie się odbywało na zewnątrz obozu. Na zewnątrz obozu? Tak, na tym fałszywym peronie z napisem TREBLINKA na który przyjechało prawie 1 000 000.

** 8 marca byl względny spokój, i w 1942 roku i w 1968 roku. W 1968 roku to raczej ulica Krakowskie Przedmiescie i Uniwersytet. 8 marca nikt nie myslał o wyjezdzie z Polski. Przemówienie tow. Wiesława to dopiero 19 marca. POC(o) komu ten Banhof Warschau Danzinger tego dnia?

To z 1942 rozkład jazdy Warszawa Gdańska - Treblinka

Tory "w relacji" Warszawa Gdańska - Treblinka.

Sunday, February 11, 2018

Polskie Powojenne Pogromy 1945 -1946

Przeżyła Zagładę (i urodziła nowe pokolenie w wolnej Polsce) ale nie Pogrom w Kielcach. Regina Fisz i jej 3 tygodniowe dziecko, chłopiec Adaś zostali zamordowani w Kielcach. Nazwiska 4 oprawców są znane.

Kielce 1946 Trumny z dziecmi urodzonymi w wolnej Polsce



Po Pogromach w miastach, w Rzeszowie w czerwcu i Krakowie w sierpniu 1945, tak tuż po wojnie, przybyło do Lodzi 12 000 "popogromiaków". Pogrom w Rzeszowie to tylko 5 tygodni po zakonczeniu wojny.


Teraz jest taka nowa moda w Polsce by określac to czego przez 70 lat nie trzeba byłokreślac. Dotychczas wszyscy wiedzieliśmy że Obozy śmierci i Obozy koncentracyjne zalożyli Niemcy. Teraz wszędzie trzeba dopisywac "Niemieckie".

Dlatego jest to oczywiste piszac o Pogromach Powyzwoleniowych pisac o Polskich Pogromach Powyzwoleniowych.

Ktos napisał, niby dowcipnie, "Marzec przyszedł w Lutym" ale tak naprawdę to Marzec-68 trwa od Czerwca 1945 roku.
.
Polskie Pogromy Przedkieleckie,
"nawiedzały mnie" ostatnio, tak jak pisałem, w myślach. Wiedziałem że były ale w jakis sposób, podobnie jak wielu czyni to obecnie z Pogromem/Morderstwem w miejscowości Jedwabne, to ja uwazałem Kielce -1946 za ogólna, zbiorowa nazwę powojennych pogromów w Polsce. Wstydzę się dzisiaj za to okrutnie.

Polacy z IPNu pisza o tych pogromach używajac tytułu ksiazki o Pogromie w Rzeszowie w czerwcu 1945 roku "Pogromy których nie było". Może w ich nomenklaturze uwaza się za Pogromy tylko które zostaly opisane w prasie?
.
Muszę o to zapytac Haline Birenbaum. Tak, nie tylko jej "pobyt" w Warszawskim Getcie i obozach jest warty przekazania nam i następnym pokoleniom!
Halina Birenbaum na pewno pamięta ten okres w Polsce, w Warszawie. Wiadomosci o Powojennych Pogromach w Polsce rozchodziły się relatywnie szybko wsród ocalałej społecznosci zydowskiej.
Po Pogromach w miastach, w Rzeszowie w czerwcu i Krakowie w sierpniu 1945, tak tuż po wojnie, przybyło do Lodzi 12 000 "popogromiaków". Pogrom w Rzeszowie to tylko 5 tygodni po zakonczeniu wojny.

W Polskich pogromach w latach 1945-1947 zginęło w Polsce (oficjalnie) 7-10 tys. Żydów
Podobno du
żo więcej aż 12-15 000. Do tej oficjalnej, zaniżonej statystyki dostały się bowiem tylko morderstwa bardziej spektakularne, bo nawet te zgłaszane na milicję nie zawsze były trwale notowane. 

Halina Birenbaum gdy przeczytała mój wpis i napisała sama:

Potworne, to jeszcze za biedne słowo na te, po takich straszliwych 5 latach beznadziejnej możliwości przeżycia, pogromy, mordy "po wyzwoleniowe" na jednostkach, które dożyły wyzwolenia z setek tysięcy rodzin, tysięcy miast, miasteczek!
Pamiętam w kibucu w Warszawie na ul Poznańskiej, gdzie przygotowywano nas na nielegalną drogę do Palestyny, zamykano drzwi wejściowe prętami żelaznymi, a chłopcom na dyżurach nocnych dawano broń. 
Tak było też w Lublinie w kibucu, gdzie zatrzymał się Henryk mój przyszły mąż, warszawiak, jak ja po powrocie z Syberii. Nie zastał swego domu na Nowym Mieście ani śladu żadnego po całej rodzinie... W 1946 roku opuściliśmy Polskę w długotrwałej, niebezpiecznej wędrówce przez różne kraje i morze do Palestyny, dzisiejszego Izraela.

Polskie Pogromy Powojenne miały, wg. mnie podłoże-ekonomiczno-antysemickie.
Te antysemickie podłoże, podobnie jak ekonomiczne widac to do dzisiaj ale normalnie to antysemityzm nie znaczylo to samo co sygnał do mordowania sąsiadów którzy przezyli Zagłade. Pytania zadawane w dzisiejszych ankietach to pytania o antysemityzm opierający sie o oskarzanie Żydów o porywanie dzieci na mace no i o ukrzyżowanie Jezusa. Osobiscie jestem przerażony nie tylko tym opracowaniem statystycznym, naukowym wskazującym nie tylko poziom ankietowanych lecz równiez faktem jak łatwo i szybko mozna zmienic opinie ludzi i wzbudzic na nowo, drzemiacy antysemityzm. Niestety proces by zatrzymac wybuch takowego jest duzo dłuzszym i trudniejszym procesem którego własciwie nikt nie popiera. Niestety.
Pytanie w ankiecie zrobionej w Polsce w 2017 roku. Pytanie to wlasciwie odpowiedz bo porywanie dzieci to "dzieci na mace". Oskarzenie popularne w Polsce, uzywane do rozpoczynania pogromów, i przed i po wojnie. Rozglaszane do dnia dzisiejszego. Wzrost tych wierzacych ze Żydzi porywali (czytaj czas terazniejszy) zwiekszyl sie o przeszlo 100% w okresie 2013-2014.
Jeszcze jedno pytanie w ankiecie zrobionej w Polsce w 2017 roku. Odpowiedzi sa jednoznaczne i wskazuja, wg. mnie na rosnacy antysemityzm. Ponad 85 proc. badanych zadeklarowało, że nie zna osobiście żadnego Żyda – mamy więc do czynienia z tzw. „antysemityzmem bez Żydów”, czyli z uprzedzeniami zbudowanymi na bazie opinii zasłyszanych od rodziny, znajomych lub w mediach, a nie na podstawie osobistych kontaktów.
Źródło wykresów: Centrum Badań nad Uprzedzeniami, „Powrót zabobonu: Antysemityzm w Polsce”, na podstawie „Polskiego Sondażu Uprzedzeń 3”, Dominika Bulska, Mikołaj Winiewski, Warszawa, 2017.

Podłoże ekonomiczne wtedy to oczywiscie, najczesciej te osobiste. Zagrabione na wsiach chaty, pola i narzedzia które należały do Zydów, przedmioty które zostały zagrabione czuły sie dla wielu, po 4 latach już jako własne. Nie musiały to byc wielkie wartosci bo wielu Zydów pracujących na roli, urodzonych w czworakach to była biedota. A jak mówią na wsiach "co je moje to je moje".


Moja dobra znajoma której relacjom moge wierzyc na 100% napisała: Tak, w wielu miejscowosciach były nastroje pogromowe. Ja moge zaswiadczyc o Włoszczowie, powiatowym miasteczku w woj. swietokrzyskim położonym 48 km od Kielc i 60 km od Czestochowy. Tam w dniu targowym kiedy to okoliczne chłopstwo sciągało z okolic furmankami nagle wybiegła kobieta na rynek wrzeszczac że Żydzi złapali jej syna na mace. Kobieta ta była przed wojna słuząca u rabina. Chłopstwo przybyłe na targ ruszylo z kosami, widłami i nożami na budynek zajmowany przez ocalałych z Zagłady Żydów. Ten budynek był przy głównym placu miasta na tzw Rynku. Moj ojciec wyskoczył naprzeciw tym chłopom, złapał te wrzeszcząca babe i zaciągnął na posterunek milicji. Chłopi sie uspokoili a Żydzi zostali uratowani. Syn tej baby gdy podrósł został kominiarzem w Włoszczowie.

Inny znajomy z Warszawy napisał: Z jednej strony były pogromy, z drugiej - polowania na Żydów (na kolejach, na drogach, w małych miasteczkach) pod pretekstem walki z komuną, z trzeciej indywidualne morderstwa dokonywane przez właścicieli mienia pożydowskiego na nielicznych ocalałych wracających do swoich miasteczek. Stąd chyba powstał pomysł zgromadzenia Żydów na Ziemiach Odzyskanych i uzbrojenia oddziałów samoobrony.

Inny znajomy urodzony w 1939 roku uważa że do statystyki Polskich Pogromów Powojennych dostały się tylko morderstwa bardziej spektakularne, bo nawet te zgłaszane na milicję nie zawsze były trwale notowane. Nie wiem nawet czy licznie zabijanych Żydów w akcjach pociągowych ("leśni" na koniach zatrzymywali na trasie pociąg osobowy jadący ze wschodu na zachód, lub odwrotnie, następnie przeszukiwali wagony, wyłuskiwali wśród pasażerów Żydów, wyprowadzali ich z bagażami na nasyp i rozstrzeliwali a potem odjeżdżali zabierając łup) ktoś spisywał. Zbyt duży był wówczas rozgardiasz. Również do statystyki nie przedostawali się samotni Żydzi, którzy zapragnęli odwiedzić miejsca swojego dawnego zamieszkania na wsiach lub małych miasteczkach i już nigdy stamtąd nie wrócili. Znam takie dwa przypadki.

Osobiście to wiem o jednej ofiarze - podzielili mu głowe toporem jak wrócił do "swoich" po wojnie. Wtedy, jego kuzyn (mój zagładowy wujek) wyjechał do Paryza. Morderstwo było gdzieś pod Kaliszem. Chyba nie ma nawet grobupo nim.


Lista ofiar pogromu kieleckiego: 1. Abram Adler 2. Izrael Ajzenberg 3. Eliasz Albirt 4. Izrael Baruch 5. Chaim Baszysta 6. Bajla Gertner 7. Bajla Gursztuc 8. Pola Gutwurcel 9. Flora Duczka 10. Lejzor Harendorf 11. Abram Weintraub 12. Herszka Wajnrib 13. Wainberg nieznanego imienia 14. Wundeler nieznanego imienia 15. Fajwel Zoberman 16. Zofia Zylberberg 17. Rachela Zongberg 18. Naftali Teitelbaum 19. dr Seweryn Kahane 20. Mojżesz Morawiec 21. Mendel Mikołowski 22. Apolonia Sowińska 23. Chile Sokołowski 24. Duczko Samborski 25. Dawid Fajnkuchen 26. Adas Fisz 27. Regina Fisz 28. Dawid Szulim Płotno 29. Estera Proszowska 30. Berl Frydman 31. Icchak Preiss 32. Kos (nieznanego imienia) 33. Samuel Karp 34. Herszel Kersz 35. Szaja Kersz 36. Rabindorf (nieznanego imienia) 37. Izrael Rączka 38. Szlama Rejzman 39. Z. Szulmanowicz 40. Fania Szumacher 41. Mojżesz Sztunke 42. B. 2969 - Oświęcim

Friday, February 9, 2018

En riktig snubbelhistoria - Mannen bakom det kända projektet Stolpersteine - Snubbelsten, Gunter Demnig vet ingenting men medan DN och Myndigheten - Forum Levande Historia tycks veta allt vad han har sagt

DN och Forum Levande Historia tycks veta allt vad Gunter Demning har sagt - fast Gunter Demning själv visste inget om det fram tills igår, således inget om de i DN beskrivna förehavanden. Han visste inte ens att han har uttalat sig, fast han nämns 4 gånger i de två korta spalterna. Artikeln skriven av Torbjörn Ivarsson, Dagens Nyheter, den 8 februari 2018. Jag skrev ett brev till honom. Hittills obesvarat.

Artisten bakom projektet Stolpersteine Gunter Demnig vet ingenting men medan DN och Forum Levande Historia tycks veta allt vad han har sagt - fast Gunter Demning visste inget fram tillsigår om de i DN beskrivna förehavanden. Han visste inte ens att han har uttalat sig.



Mannen bakom det kända projektet Stolpersteine, Gunter Demnig vet, trots rubriken i DN, Konstnär tackar ja till att lägga snubbelstenar,  ingenting medan DN och Myndigheten - Forum Levande Historia tycks veta allt vad han har sagt - fast konstnären Gunter Demning visste inget fram tills igår om de i DN beskrivna förehavanden. Han visste inte ens att han har uttalat sig. Därför mitt öppet brev, se nedan:
.
Dear Gunter Demnig,

Mr. X. Xxxxxx contacted You yesterday after I raised the question about two persons that Swedish journalist Ola Larsmo chooses as the representative for Your project in Sweden.

As I admire a lot Your project, I checked earlier the names Mr. Larsmo suggested. None of them fits the criteria of Your project Stolpersteine as none of the named persons was deported from Sweden. One of them in March 1938, yes 1938, did not receive stay and work permit in Sweden. The second one lived for a while in Sweden but was found guilty of spying and moved to Finland. Later he was deported from Helsinki to Talin. It is true that both were murdered during the Holocaust but this is just one of Your criteria for Your project. "The second person" I described got his name inscribed on the monument in Helsinki and stone with his name is planned in this city.
Concerning the first person I just want to add that there were hundreds of persons that were applying of the permit to enter Sweden so if one uses Ola Larsmo criteria there should be hundreds of Stolpersteine in Sweden.
There is also more of the false information in this article as well.
After Your letter from yesterday, it is likely that Swedish Newspaper - Dagens Nyheter and others (ao. Forum Levande Historia) are using You and Your name.

However, the most important and sensitive is that having Stolpersteine in Sweden with these two names they suggested will ruin Your entire project.

In 1993, I started the project called Namnmonumentet which You can see when in Stockholm (2019 according to Dagens Nyheter and also on my blog.
My present work is 1000 monuments (World Wide) dedicated to Janusz Korczak and his work. The art project is run by me and two artists, Justyna Bamba from Stockholm (before Breslau) and Gerrman artist Jörg Haberland from Munchen.

Best regards

Roman Romuald Wasserman Wroblewski





Torbjörn Ivarsson (journalist) som står bakom DNs artikel och rubriken Konstnär tackar ja till att lägga snubbelstenar  har inte svarat på min mail. Jag har ändå fått tag i honom.

Han meddelar följande:

  • Han har inte haft kontakt med konstnären.
  • Han har inte kollat några uppgifter som framkommer i tidningen.
  • All info i tidningen kommer från Ingrid Lomfors.
  • Det finns mera i en e-upplaga.
  • Mkt bråttom till ett möte....sa den icke undersökande journalisten.
Att läsa vidare: https://kvartal.se/essaer/till-vems-minne

Thursday, February 8, 2018

När Prestige vinner över förnuftet och sanningen - Snubbelstenar - Stolpersteinen i Stockholm



Lenins sten i Stockholm får ett sällskap.

Nyhet om snubbelstenar (till minnet av Förintelsen) - de kommer till Stockholm. Detta trots att den kategorin av judar som man vill hedra med dessa stenar (tysk konstverk) skall omfatta fanns inte i Stockholm.

”Inte relevant i Stockholm”, menar kulturförvaltningen i Stockholm  i en stor utredning om idén att införa så kallade snubbelstenar på stadens gator. Helt riktigt!

Det tycks har varit en prestigefråga då Regeringens myndighet (och DN-Kultur) som har lagt hundratusentals kronor för att driva projektet i flera år.
Det handlar ånyo om samma judar som deporterades från Finland och Norge som hade viss, oviss anknytning till Sverige (observera anknytning) och har fått sina stenar i Norge o Finland. En del judar på den tidigare listan har varit anklagade för spioneri för "Tredjemaktens" räkning. Visst kommer man att snubbla på sådana stenar. Det finns redan en snubbelsten till Lenins ära. 


Inga svenska judar eller judar från Sverige har deporterats till Auschwitz eller andra döds- och koncentrationslägren, ett öde som är en gemensam nämnare för så många av norska judar. Det blir ett nytt Levande Historia precis såsom i Sagan om Vita bussar som sattes i trafik för att rädda 1 500 svenska Nazifruar och barn och därefter andra arier (från Norge och Danmark). Till sist när Berlin var omringad så hämtades en del judar till Sverige. Då ville man rädda Sveriges ansikte... I Sverige har man försökt att glömma den delen av historien och för att rädda sitt rykte och sin forna starka koppling till Naziryskland så embalerade man samma händelse med en annan titel - Vita Bussar - Att rädda judar från Nazister. De flesta gick på det och namnen på de som kom med de första 40 busslaster är hemligstämplade och troligen kommer att suddas bort från arkiven.
Sanningen om de Vita bussarna kom fram till bredare kretsar tack vare just Ingrid Lomfors, då historiker. Hon kritiserades för det av flera, bl.a. av före detta fångar/överlevande som hämtades med de sista turerna. Tyvärr, så kunde de överlevande sin egen historia (min erfarenhet också från styrelsen av FFÖ) men inte helheten av Förintelsen eller historien bakom de Vita Bussarna och blev jätte stundom upprörda när de fick läsa sanningen flera år efter räddningsaktionen.



Snubbelstenar - Tre "oriktigheter" (minst) i DN den 8 februari 2018
1. Första personen, Arnold Herrman. Fick inte stanna i Sverige 1938. Det året avslogs det många, många fler ansökningar. År 1938 kunde 
man dock resa fritt från Tyskland (relativt). Kriget bröt ut i september 1939. Arnold Herrmann ansökte i mars 1938 om uppehållstillstånd hos Socialstyrelsen anger han lärare i religion som yrke och han har en anställning på den judiska internatskolan i Västraby. Om man skall tillämpa principen "de judar som sökte ett uppehållstillstånd i Sverige och nekades och dog/mördades senare, under Förintelsen skall hedras med en snubbelsten" är helt absurd. Antalet sådana är mycket stort och att ihågkomma 1 person från den så stora, homogena gruppen är fel och olyckligt. 
Sverige och Schweiz var de länder som anmodadeTyskland att stämpla ett J i judars pass. Den 5 oktober 1938 beslöt de nazityska myndigheterna att samtliga tyska och österrikiska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat "J".
2. Mycket av ovannstående gäller även för Hans 
Szybilski. Hans S. anklagades i Sverige för spioneri. Hans S. utvisades dock inte från Sverige men från Finland och har fått ett monument och en snubbelsten där.
3. Myndigheten Levande Historia har inte fått ett ja från Stockholms Stad till att sätta upp snubbelstenar som det hävdas i artikeln, snarare ett nej. Staden sa dock ja till andra former av konst eller liknande för att ihågkomma Förintelsen. Nedan finns länken till protokollet.

Adresser som DN uppger där de ovannämnda bodde i Stockholm tycks dock vara (de enda) riktiga uppgifter

"Levande Historia" sökte hjälp hos Liberalerna i Stadshuset. De skrev en mycket känsloladdat men ej faktaladdad skrivelse, ett ärende som behandlades på kulturnämndens sammanträde 2017-06-13. Nedan länk till protokollsutdraget för ärendet:
https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1896474
Nämnden beslutade dock enligt ett eget gemensamt förslag till beslut där man snällt säger Nej till snubbelstenar i Stockholm men säger sig stödja andra förslag som har med Minnet av Förintelsen att göra. Forum för Levande Historia och Dagens Nyheters journalisten Torbjörn Ivarsson, tycks ha det svårt att förstå inehållet i beslutet. 


Beslut - Kulturnämndens sammanträde 2017-06-13Kulturnämnden beslutar enligt förslag från nämnden: 1) att ge kulturförvaltningen i uppdrag att i fortsatt kontakt med Forum för levande historia och andra intressenter arbeta för att på olika sätt uppmärksamma minnet av förintelsens offer, exempelvis genom koncept i enlighet med de tankar som finns bakom snubbelstenarna. Hur och var detta ska utformas är som i andra konstnärliga sammanhang inte en fråga för politiken.

Således så finns det en Ola Larsmo lista över ett antal judar men det finns däremot inga grunder som stöder ideen med införandet av snubbelstenar i Stockholm eller Sverige. 

Dagens Nyheter nämner idag i sin artikel Hans Szybilski som huvudfigur och en av de två kandidater till de första snubbelstenarna. Szybilski deporterades dock från Finland och var en av de åtta judar tvingades ombord den 6 november 1942 på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors. Szybilskis namn finns på ett monument i parken invid Silja Line terminalen i Helsingfors en en snubbelsten finns nog också placerad i H-fors.


Protokollet fårn Helsingfors Stadsfullmäktige tyder att Staden invänder sig inte mot snubbelstenarna. Länken till protokollet nedan (på svenska och på finska).
https://www.hel.fi/static/public/hela/Kaupunginvaltuusto/Suomi/Paatos/2017/Kanslia_2017-01-18_Kvsto_1_Pk/4DEEF86F-6D3B-C4F4-92DE-59DEC8400002/Den_av_ledamoten_Mika_Ebeling_vackta_motionen_om_h.pdf

Szybilski, läs Szybilskifallet* har undersökts efter andra världskriget av den svenska Sandlerkomissionen men vare sig den rapporten eller de vetenskapliga publikationer som finns att tillgå från Helsingfors Universitet ger en klar bild om honom. Särskilt under hans Sverigetid där han anklagades för spioneri.

Om Regeringen/Myndigheten har ett öveskott av medel eller arbetar enl. principen "öppen räkning" så skall de kanske istället bekosta den komplettering av Namnmonumentet vid Synagogan som är aktuell och där det finns en säker anknytning till Sverige och de familjer/överlevande som kom till Sverige.

Läs även:
http://jimbaotoday.blogspot.se/2017/07/snubbelstenar-med-kors.html

*Att läsa om Szybilskifallet: Den gemensamma kampen, Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941 av Viktor Rantala (2013), https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/44840/dengemen.pdf?sequence=1

Wednesday, February 7, 2018

Obcy* - Nieobcy**


Obcy* - Nieobcy**

Na innym forum weszlismy na temat - przeżyc z okresu szkolnego. Jak byliśmy dziecmi w Lodzi i w Warszawie. I nagle "demon antysemityzmu szkolnego" ukaza
ł sie w szacie ustrojonej w przezwiska, kopniaki i kamienie.
Cześc z nas chodzi
ła do żydowskich szkół ale wiekszośc do polskich. 
Rodzice nasi budując PRL mieli swoje kłopoty dnia coddziennego a my swoje, szkolne. Nie skarżylismy się zazwyczaj. Po co martwic rodziców. Czasami wyjaśnialismy siniakim itp., że bilismy się na podwórku. 
Często nie wiedzielismy nawet o co chodzi słysząc Żyd.
W szkołach polskich byliśmy m.in. separowani od reszty jak były lekcje religii. 
Pamietacie?
Czas posumowac nasze szkolne lata zanim b
ędziemy gryzli trawe od dołu.
.
* Obcy to nowolansowane stare okre
ślenie
** Nieobcy to książka - „NieObcy”. Tam, m.in. Ryszard Kapuściński, pisze właśnie o inności. On widział trzy możliwości przy spotkaniu z Innym: rozpętaniu wojny, otoczeniu się murem albo dialogiem. Wszystkie te trzy możliwości poznaliśmy na własnej skórze, my i nasi Rodzice.